|
Upplev Europa på cykel Allt från lätta turer till avancerad MTB cykling |
|||
|---|---|---|---|
 |
Reserapport från MTB-tur Latemar sommaren 2011 |
||
|
|
Sommaren 2011 var vi på en rekognoseringsresa i Dolomiterna. Vi ville se hur det var att cykla i bergen och blev helt begeistrade.
En illustrerad reseberättelse från en cykeltur av Bo Pettersson
Läs mer om cykling i Dolomiterna, klicka här!
|
||
 |
|||
 |
|||
 |
|||
 |
|||
 |
|||
|
Det ljusnar bakom gardinerna, den kyliga nattluften smyger in genom springan vid balkongdörren. Har vi tur även i dag, och får en dag med strålande sol? Cyklingen från gårdagen känns i kroppen som en skön värmebölja när jag stiger ur sängen. Frukost kl 07.00, matsalen är redan full av en härlig blandning av landsvägscyklister och vandrare. En del skall på långvandring och förbereder med matpaket, och så, mitt i detta, vi som cyklar mountainbike. I dag ska vi köra Latemarturen. Vi är i Val di Fassa, troligtvis på det vackraste stället som Italien har att erbjuda. Höga svampformade berg, skogs och ängspartier under de karga klipporna. Runt här smyger det sig nätverk av mountainbike leder som bokstavligt talat tar andan ur en. Det är så vackert att hjärtat bultar, i alla fall känns det skönt att kunna skylla på utsikten och inte på uppförsbackarna att det händer något med hjärtat. |
|
|
Nu börjar ett långt parti med utförskörning, först i form av ringlande stigar och sedan vidare på grusvägar. Efter en halvtimma kommer vi fram till Obereggen där vi träffar några andra cyklister och diskuterar vägval inför fortsättningen på turen. Kanonfina turer och mycket skyltar som visar vägen, problemet är att de flesta skyltarna ligger väl inlåsta på turistkontoret eftersom ingen har fått i uppdrag att sätta upp dem. Det gör att orienteringen blir spännande och man får naturliga skäl att prata med andra cyklister. I Obereggen är vi på turens lägsta punkt och nu inleder vi en lång klättring uppför, vi har varit lite oroliga för detta men vi rullar på och undrar när uppförsbacken börjar. Det känns aldrig som om den börjar utan stigen smyger sig svagt uppför i en vidsträckt skog som är så trolsk att här måste Bauer blivit till. Över små bäckar in i bergsskrevor ut över ängar med tusentals blommor i alla färger går turen. Bergen i bakgrunden ger en härlig känsla i kroppen, måtte detta inte ta slut.
|
Dagen börjar med
en cykelled som ringlar sig ner i dalgången, vi passerar små pittoreska
hus och följer den ringlande floden ner till staden Moena. Vi cyklar
vidare ner till dalstationen för att ta liften upp till toppen. Efter
att först ha lastat cyklarna i en gondollift och därefter i en sittlift
så står vi nu på toppen och njuter av vinden och utsikten. Tur att
överdragskläderna var med, även om det var högsommarvärme nere i dalen
så biter vinden här uppe. Någon berättar att det var minus i natt. Men
nu är klockan halv elva och morgonsolen har gjort nytta, räcker en
vindjacka gott.
|
|
|
|
|
Efter en stund
kommer vi fram till Lago di Carezza ”den gröna sjön”. En smaragd grön
sjö som ligger insprängd i landskapet. Turen slingrar sig runt sjön i
strandlinjen och den ena vackra vyn avlöser den andra. Efter en paus på
en parkbänk med utsikt över sjön drar vi vidare. Här blir terrängen
något brantare men det går fortfarande att hålla god fart.
|
|
| Vi klättrar vidare mot toppen och Passo di Castalunga, där vi har bestämt att vi skall äta lunch. Efter en lång lunch och gott kaffe på maten vet vi att nu har vi en otroligt lång utförsbacke tillbaka ner till Moena. Den går på slingrande små grusvägar efter bergssidan och du är nästan hela tiden omsluten en av en förtrollande skog. Att njuta av utsikten och få en halvtimmas ihållande utförskörning var en perfekt start efter maten. Väl nere i Moena rullade vi lugnt de ca 10 km hem till hotellet. Efter alla intrycken från den här dagen märkte vi knappt att det var svagt uppför. | |
| Tillbaka |
|
